Triss i ess

-Hej alla mina älsklingar, sa Frida Hyvönen när hon klev på Södra Teaterns scen i måndags kväll.
-Och det kan jag ärligt säga, eftersom hela min bekantskapskrets är här, fortsatte hon.

En som ingår i den kretsen satt på platsen snett framför mig. Och när jag fick syn på henne nästan överrumplades jag av hur mycket jag fortfarande ser fram emot att få höra det nya material som det pratats om så länge. Om det inte hade varit för att Frida var så enastående hänförande bra så hade jag förmodligen lutat mig framåt och åtminstone viskat lite försiktigt "hur går det egentligen med skivan?". Men nu gick det aldrig så långt. Och tur var väl det (av flera anledningar troligtvis) för redan dagen efter damp det ner ett mejl om artisten i fråga som med stora bokstäver i ämnesfältet lät meddela "JENNY WILSON - NYTT ALBUM OCH STOCKHOLMSSPELNING". Där ser man.

Om allt går som det ska den här gången så hittar du Jennys egenproducerade "Hardships!" på Statoil från och med 25 februari. Och samma kväll spelar hon på Fasching i Stockholm.

Så kan det gå.

Förresten, på väg in i konsertlokalen skymtade jag en annan grym och högst aktuell svensk artist, nämligen Titiyo. Att även hon skulle vara där kändes både lika självklart som typiskt. Men framförallt fick det mig att tänka att om denna popmusikaliska treenighet kan fortsätta att inspirera varandra (och kalla varandra för "älsklingar") till en sådan kreativ nivå att det alltid är någon av dem som är grym och aktuell, så kommer jag förhoppningsvis aldrig att behöva abstinens-attackera någon av dem heller i framtiden. Så stick together, det vore ren win-win för alla - eller hur?