Post-Post Pavilion

Ett fantastiskt album och plötsligt känns det som man hör Animal Collective lite överallt. Här är t ex Spirit Spine och Django Django.

En tes

Som beundrare av såväl Hall & Oates som Animal Collective borde jag kanske nicka belåtet bara någon försöker hitta positiva samband dessa båda grupper emellan. Men endast utgående från den här teorin har jag lite svårt att känna att jag direkt skulle vilja byta ut t ex Boz Scaggs under Spotifys artists similar to Darryl Hall & John Oates. Men Paul Young däremot. Han skulle jag inte bara mer än gärna ersätta med Animal Collective. Paul Young skulle jag byta mot vad som helst.

Profeterna kommer hem

Nu vet vi äntligen hur det är varje gång Röyksopp återvänder till Tromsö. Hurrakveld!

Note to parents

Att förse barn med band-tröjor kan få konsekvenser.

Rocken

Kan det för övrigt vara så att The King of Rock 'n' Roll med Prefab Sprout är den enda låten som innehåller rock 'n' roll i titeln och dessutom är något att ringa hem om?

Seals & Crofts

Ett ytterligare alternativ för 2009 års musiklyssnande än de som föreslås i nedanstående inlägg är förstås att uteslutande botanisera den äldre musiken. Men till alla er som hade tänkt att, säg, tillbringa torsdagkvällen med att lyssna igenom alla skivor med Seals & Crofts som finns på Spotify vill jag bara säga en sak. Gör inte det. Med något enstaka undantag (Summer Breeze, Get Closer och i viss mån även Diamond Girl) så är det bortkastade 6 timmar 59 minuter och 54 sekunder. Då är 129,9 lyssningar på Ariel Pinks Can't Hear My Eyes en långt bättre sysselsättning.

Årets album 2009

Januari månad verkar numera väldigt pålitlig när det gäller att leverera skivsläpp med tydlig årets bästa-potential. Från förra året minns vi kanske främst den här? För 2009 finns det numera en väldigt stark kandidat i den här.

Och antingen kan man välja att se på denna information som inget mer än bara ett extra tillfälle att få stirra sig vindögd på det böljande omslaget här ovanför. Eller så bestämmer man sig härmed för att gå i något slags musikaliskt ide fram till årsskiftet.

Nytt år, nya vindar

Som ett svar på Johan Jacobssons ständigt återkommande profetia om att nästkommande år blir det stora lo-fi-året vågar vi härmed påstå att 2009 dessvärre redan är vigt åt lika delar tropical som afrobeat. En som redan fattat att highlife-gitarren är det nya Antony Hegarty är den här mannen. Ni som fortfarande är tveksamma kommer snart bli varse. När året är slut kommer ni inte ens komma ihåg hur man kunde dansa till något annat.

Helgen v.51

På lördag packar Fresa Mabe sin skivväska och drar söderut enbart för att ge dig ytterligare en anledning att besöka årets krog 2008 . Från klockan 22 och framåt spelar vi mogenpop i baren på PM & Vänner i Växjö. Välkommen du också!

"Men vad är det HÄR nu då???"

De säger ju att det här med att slå sig fram i mediabranschen handlar väldigt mycket om att vara på "rätt plats vid rätt tillfälle". Om det är receptet så vete tusan om inte Henrik Torehammar, fram till nu mest känd i hemmet annars som "är det han Johan Hiltons pojkvän?", i morse satte pricken över i på sitt annars på det hela taget synnerligen lyckade år i svensk media. Som den fingertoppskänslige radioman han är såg han till att vara helt ensam på plats i Musikhjälpsstudion när jordbävningen i Skåne satte hela SR:s glasbox i gungning. Klippet har visats om och om igen på Rapport nu under morgonen, och blir väl förhoppningsvis Henriks "Lägg ut! Lägg ut!". Bäst är dock inte att det faktiskt är ett lite så där halvfett live-foto av en svensk jordbävning, utan bäst är Henriks reaktion. Smått förnärmad, och inte så lite störd:
- Men, vad är det HÄR nu då!?!?

Och de sa att Musikhjälpen inte skulle bli en klassiker...